Christoffer var bara 17 år när han förlorade båda benen och ena armen i en tågolycka 2006. Men han överlevde mot alla odds, mycket tack vare att han var vältränad som elitsimmare. Med imponerande målmedvetenhet bestämde han sig för att fortsätta sitt aktiva liv och redan två år efter olyckan tävlade han i Paralympics.
Men i vardagen var det lite svårare. Att gå utomhus visade sig vara en utmaning. Minsta grop eller sten gjorde att han tappade balansen och ramlade. Under sin utbildning till utvecklingsingenjör forskade han därför i varför balansen inte var tillräckligt bra och kom fram till att det var den begränsade rörligheten i protesen
som var problemet. Eftersom han ville kunna vistas ute och inte vara beroende av rullstol så började han, i samarbete med ortopedtekniker och universitet, att utveckla en egen fotprotes som kunde flexa i sidled.
Därmed föddes en världsnyhet.