Karl-Tövåsens fäbod och gårdsmejeri 4.08

Här får du uppleva en bit levande kulturhistoria. Fäboden har varit i oavbruten drift sedan början av 1600-talet.
Varje sommar har människor och djur bufört hit för att ta del av det saftiga och näringsrika skogsbetet,
betet som ger den fantastiska smaken och färgen åt smör och ost.

Idag är det familjen Gumuns, som driver Karl-Tövåsens fäbod. Familjen, som består av Tin och Roger samt barnen Jon, Jerk och Albin, övertog driften 2006.

Tin kom första gången till fäboden sommaren 1992 för att hjälpa Gunnar och Ingrid Sandh med fäboddriften. Tin kom tillbaka många somrar efter det. När Ingrid och Gunnar Sandh lämnade över ansvaret för fäboden till familjen Gumuns hade dom verkat där i 35 år. Fäboden har ingen elektricitet, därför finns ett dieseldrivet elverk för mjölkmaskinerna. Däremot finns rinnande vatten, som kommer från en källa 200 meter ovanför fäboden. Höjdskillnaden är så pass stor, att självtryck uppstår, något som ger rinnande vatten. Det är en säker källa, som aldrig sinat och det är tur det, det går åt många liter vatten på fäboden.

På väg till fäboden möts man av skyltar, som varnar för kor på vägen. Man får räkna med att att möta en del av gårdens djur vandrandes efter vägen. Kor, hästar och får går dagtid lösa i skogen och söker sin föda och de hävdar att vägen är deras. Övriga djur grisar kalvar och höns är instängda i hagar runt fäboden. Men nattetid stängs alla djur i ladugårdar och stall. Det är för att skydda dem från rovdjur som björn och varg, som kan skada dem eller skrämma iväg dem långa sträckor. Björnen har funnits runt fäboden i långa tider, men hotet från vargen är av nyare datum och spåren förskräcka. I granngården, Gälsgården, har man under de tre senaste åren mist flera av sina får till vargen. Det är en orsak till oro.