Hertha Hillfon c/o Skeppsholmen 4.28

Hertha Maria Lillemor Hillfon, född Forsberg 2 juni 1921 i Säbrå församling i Ångermanland, var en svensk keramiker och skulptör.

Hertha Hillfon föddes som nummer fyra av fjorton barn; familjen är ämnet för den prisbelönta dokumentärfilmen Min mamma hade fjorton barn av brodern Lars Lennart Forsberg. Hon växte upp i Härnösand och flyttade vid tolv års ålder med familjen till Stockholm.
Hon utbildade sig på Edvin Ollers målarskola 1939, och vid Konstfackskolan i Stockholm 1953–57 under huvudläraren i keramik Edgar Böckman. Hon företog studieresor till Frankrike, Italien och Japan och debiterade 1958 på Svenska Slöjdföreningens Form i förvandling i Stockholm.

Vid sidan av Anders Bruno Liljefors var Hertha Hillfon nydanare av keramisk friskulptur i Sverige. Hennes debututställning på Galleri Artek i Stockholm 1959 mottogs positivt. Bland annat skrev Ulf Hård af Segerstad att hon ”har inmutat ett nytt keramiskt revir vid sidan om det traditionella, ett mer oprövat, kanske en smula osäkert, men förvisso spännande, den fria, skulpturella keramikens”. Efter denna följde flera utställningar i och utanför Sverige, senast Minnenas vind på Waldemarsudde 2008.

Hon tilldelades flera priser och vedermälen, såsom Lunningpriset 1962, ledamotskap i Kungliga akademien för de fria konsterna 1971. Hon finns representerad på ett flertal museer, bland andra Moderna Museet i Stockholm, Kyoto Museum, Nordenfjeldske kunstindustrimuseum i Trondheim, Graz Museum och Röhsska Museet i Göteborg.

Hertha Hillfon fick också professors namn. Hon var gift med arkitekten och formgivaren Gösta Hillfon (1919-95) och hade med honom barnen Curt Hillfon (född 1943) och Maria Hillfon, båda konstnärer. Hon bodde och arbetade i Mälarhöjden i Stockholm.

Hertha Hillfon avled den 25 oktober 2013 i Hägersten i Stockholm.

Text från Wikipedia